Dagen skulle kunna beskrivas med 3 ord. Blod, svett och tårar. Jag och Maker har haft vår årliga kamp mellan våra favoritlag. Kampen har utspelat sig på Makers tv-spel och som vanligt var det jämt och högljutt från bägges sida. Det var nästan så att vi blev oroliga att grannarna skulle ringa polisen. För är det något jag och Maker ständigt kommer att kriga om, så är det vilket lag som egentligen är det bättre av Södertälje SK och Djurgårdens IF.

Precis som i verkligheten så är det bäst av sju som gäller och som vanligt avgjordes det hela under match nummer sju. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv, och Maker såg även han ut att plågas utav närvaron. Med en ledning på två mål innan den tredje perioden så kände jag en viss trygghet. Maker gör två snabba mål och spänningen är olidlig. En minut kvar av matchen och maker gör ytterligare ett mål. Jag känner att jag hinner vända, jag lever med hoppet om att resultatet ska bli lika. Då kommer det som kostade honom en handkontroll, han punkterar matchen med sitt fjärde mål i den tredje perioden. Vi båda lämnar tv-spelet med hesa röster och beger oss ner på stan.