Valborg var rätt luddigt. Jag åkte till Uppsala för att träffa Karl, men honom såg jag inte skymten av. 

Det gör inte så mycket att den skräddarsydda valborgs-planen spricker i sömmarna när man befinner 

sig i Uppsala. Det är bara välja och braka bland allt som erbjuds. 

Jag hittade på en nyckel in till festerna som löd: "Bor Karl här?", såg det ut att vara en bra fest så fortsatte meningen med: "Japp, Karl bor definitivt här!". Fick man en förfrågan vart det var fest, så var svaret givetvis: "Hos Karl!". Något som spred sig som en löpeld, då fler och fler jag mötte pratade om någon fet "Fest hos Karl". Tillslut landade jag på en fest som hade ett bra utbud med DJ, klubb, bra med folk! Och så fanns till och med en strippstång. Ur den klibbiga ångan som uppstod på dansgolvet dök en snubbe upp framför mig som frågade: "Är det du som är Karl?". Mitt svar blev ett någorlunda: "Mjaaa, jaa det är väll jag..". (Bör tilläggas att han inte syftade på Karl Pacemaker). Han tog min hand, skakade den glatt och sa: "FAN VILKEN BRA FEST! TACK!". Det där falska fest-hos-Karl-ryktet hade tagit sig bättre än vad jag trodde. 

 

Later.