Det har nått min kännedom att det finns ett visst sug att få höra fortsättningen på mitt verbala utvik av Newark / taxiresan som såg ut att sluta i helvetet. 

Jag hade inte tänkt att fortsätta, det passade bra att sluta där den sluta. Jag lever, och fortsättningen är ointressant! Jag önskar att jag hade kunnat skriva en fortsättning som löd: "När den skumma typen som var vår akuta lösning på chaufför, lagt på luren. Svängde han hastigt in i ett område som inte kändes som en säker plats. Innan jag ens visste ordet av "hoppa-ur-bilen-fort-som-fan-innan-han-försöker-mata-in-en-kula-i-bröstkorgen-på-dig". Tog han upp en pistol och avfyrade ett skott emot mig. Jag räddades av min skateboard som jag lyckades dra fram av en ren reflex och avfärda kulans färdriktning som var ämnad för min bröstkorg. Min skateboard inköptes bara några dagar innan det här mordförsöket inträffade. I affären stod jag och valde mellan två sorters brädor. Den ena av tjockt trä och den andra av tunn plast. Att valet av träbrädan skulle ha en så stor betydelse hade jag aldrig kunnat ana. Den räddade livet på mig".

Så kan jag tyvärr inte skriva.. eftersom det inte hände. Den skumma typen skjutsade oss till hotellet för ett bra pris. Han fortsatte att prata i mobilen hela vägen fram och det är fortfarande en gåta vilket språk han konverserade på. Likt vad han sa till sin polare på andra sidan luren. Väl framme så ville jag kyssa asfalten, och nästan honom också. Jag tackade ödmjukast för skjutsen och han tänkte väll att jag förmodligen uppskattade bilresan överdrivet mycket. Vad jag egentligen menade med mitt överdrivet ödmjuka: "TACK SOM FAN FÖR SKJUTSEN". Var: "TACK SOM FAN FÖR ATT DU VARKEN SKÖT ELLER RÅNADE MIG". Väl inne på hotellet blev jag inlåst på en toalett under en halvtimma, samtidigt som hotellets brandalarm gick igång.. det var en lång halvtimma.

Later.