Old stuff, good stuff



Gud välsigne den evigt trasiga porten som gjorde de möjligt för mig att kvarta i det här trapphuset under den här fruktansvärt kalla vintern 2009. Tackvare den lever jag idag. Det här hände nämligen inte bara en gång. De hände att jag hade lite egen tid för mig själv mellan fest och efterfesterna. Jag aggerade lite som en döende katt, som traskade runt för att sedan lägga sig på ett bekvämt ställe och dö. Jag minns en annan gång när jag fick slå sönder en fönsterruta till en port för att komma in. Jag var full och odödlig, och slog med knytnäven. Jag har fortfarande kvar ett ärr från den gången. Jag skötte mig dock själv, och störde inga. Det gjorde däremot min kompis. Han blev oftast så full så han knappt visste vem han var. En gång gick han rakt in i en lägenhet och la sig på soffan. De som bodde i lägenheten vaknade av att någon främling låg och snarkade på deras soffa. Tro mig, när han snarkar så är det absolut omöjligt att sova om man befinner sig under samma tak. 
När paret som bodde i lägenheten försökte väcka honom, och leda honom ut ur lägenheten så tittade han på dom med sina röda, hängiga, blöta ögon och sa: "nääää-nää" med sin tunga uthängandes ur munnen. Dom var vänliga och lät honom sova kvar över natten. 

Later.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0