Den här snubben är inspirationen till filmen Project X.

Älskar hur jävla careface han är: "Best party ever so far".

 

 

Jag var själv med och styrde ihop en riktig jävla pärla i 16-års åldern. Smått tragiskt att jag förmodligen aldrig kommer få uppleva en sådan fest igen. Jag är framför allt stolt över att jag fått ta på mig äran (skulden) för att helvetet brakade loss. På den tiden växte inte kröken på träd, visserligen grönskade det med hemmafester periodvis men festerna hade en större plats i hjärtat då än idag. Så går ens klasskompis ut med att han tänker styra ihop en pärla om exakt 1 månad i förväg och ber sina vänner om hjälp för att göra den kvällen oförglömlig. Då vittrar hajarna blod i vattnet.

 

Maker kände en hel del nya tjejer i plugget, så han drog i sina trådar och bad dem sprida ryktet. Jag har en tendens att kunna hypa upp saker vilket jag drog nytta av redan då. Jag minns att jag bland annat bytte ut mitt vanliga Msn-namn till ett namn som liknande en annons av festen. Tid/plats/datum/ALLA får KOMMA och så klassikern på det: Logga in och ut ett par 100 ggr om dagen. 

När det äntligen var dagen med stort D satt vi grabbar i klassen lika laddade som inför en viktig hockeymatch. Vi var fortfarande kvar i plugget och längtade till att få komma hem. Jag insåg att polaren som skulle ha festen inte riktigt var helt med på noterna när han utbrast: "Fan det blir nog riktigt jävla nice ikväll, vi lär ju bli ett fett jävla gäng på 30-40 pers". I princip så kändes det som att vi konventerat 30-40 pers per skalle till detta festmecca som inom bara några timmar skulle äga rum. Vi hade även annordnat ett alkoholförråd i ett av rummen hos min polare som skulle ha festen. Kanske hade vi fått nytta av företagslinjen vi alla gick på i gymnasiet för man ska inte sticka under stolen med att vi var ett jävla gäng kreatörer. Det inkasserades säkert en hel del kulor på det där alkoholförrådet som hade samma koncept som en langosvagn på Hultfredsfestivalen. En kompis dealade till sig ett x-antal plattor sprit genom att sälja en bil - han bidrog minst sagt med sitt strå till stacken.

 

Maker berättade för mig i efterhand att när han skulle ta bussen till festen så möttes han av en fullpackad busshålls plats. Konstigt nog verkade alla vara i hans ålder. Även två bussar med samma destination anlände samtidigt och plockade upp alla ungdommar som fyllde de bägge bussarna. Än idag vet jag inte om det vanligtvis går två bussar samtidigt från den busshålls platsen eller inte. Oavsett vad tänkte Maker att det var ett märkligt sammanträffande att så många skulle med samma buss som honom. Han insåg sedan att han underskattat vår förmåga att locka folk till en fest då alla klev av vid samma station och gick i samlad trupp till min klasskompis hus. 

När jag väl anlände, vilket blev senare än vad jag tänkt mig (som vanligt). Så möttes jag av en fullt utblommad fest, doften av billig alkohol och tonåringar. Det stramar nästan lite i grensömmarna när jag tänker tillbaks på det. Det var trångt och kändes kvavt i huset som annars var välrymligt och skulle man ta sig upp till övervåningen fick man brotta sig fram i trappan. På samma sätt som när man dyker upp 5 minuter innan ett populärt band ska lira och man likt 5000 andra personer vill stå längst fram. Vi polare insåg snabbt vad vi åstadkommit.

En annan kompis till mig berättade i efterhand om när han tog sig upp på övervåningen och får syn på några gamla bekanta som sitter i soffgruppen och röker. Det var en sådan kväll, det både grisades och folk du inte sett på år och dar dök upp. Vilket gav oss respons på att snacket om en fet fest nått många mil utanför vårt plugg. Än idag kan man få höra om folk som varit på den festen, bara förra sommaren så stod jag i en bar med självaste party hosten. Då någon random snubbe kom fram och pekade på honom, samt utbrast: "Visst fan vare du som hade den där feta jävla festen för några år sedan?!". Såklart fick jag onda ögon på mig... 

Den där festen kunde inte annat än att spåra ur totalt. Visst fan hade man ångest över att smycken blev stulna, likt pengar, bilnycklar, tavlor gick sönder, huset i sig fick stå emot ett visst slitage. Även grannarna fick sina tomter smått vandaliserade. Polaren kunde inte bo hemma på ett tag då föräldrarna mer eller mindre såg honom som en död son. Han fick även betala av skulden för skadorna som skett. Skador som idag tack och lov är glömda och förlåtna. Vad vi däremot kan glädjas åt är att vi gav en jävla massa ungdommar en förstagångs upplevelse. Många fick sin första fylla, blåtira, kyss, kniv mot strupen, ligg, natt på sjukhuset, första åket i en snutbil. Ja.. kvällens öde var olika för många. 

Later.

 

Det Woody rör vid blir till guld.

 

Jag älskar Mike. Det är förmodligen den enda människan som bär på mer hat än mig. Han är en symbol för otur, en vattenbärare, ett vildjur som blev tamt och återigen släppt i det fria. Livet har lett mot Mike, men det har också varit svekfullt. 

Later.