Later.

Later.

Later.

Facebook: Pace Makers
Instagram: Pacemakers

/ Familjen Pacemakers.

Later.

Jag tror jag kan ha sett ett självmord från den här stranden. En äldre fabror gick ut i vattnet, och simmade, simmade, simmade, och simmade så långt tills jag inte kunde se honom mer. Jag själv badade rätt vågat i havet tills den dagen då jag upptäckte att området var invaderat av tusentals brännmaneter. Ett under att jag inte brände mig, speciellt i ansiktet eller halsen då jag alltid dök när jag skulle svalka mig i havet. En annan snubbe jag träffade fick en brännmanet innanför badbyxorna.. det fick mig att tänka lite.

Later.

Later.

Later.

Later.

När Elle-galan delade ut pris till "årets bäst klädda kvinna" som tilldelades Alica Vikander så var de någon som frågade mig, "Vem är det?". Jag ryckte på axlarna och sa: "Fan vet jag..". (Jag svär rätt mycket, tragiskt nog). Igår trillade poletten ner.. Jag hade totalt glömt bort att Alica Vikander är en tjej som jag var förtjust i för något år sedan. När Andra Avenyn gick på TV var det riktigt mycket snack om en snygg tjej som spelade "Jossan" i serien. Delar av min klass var besatta av serien, och jag fick de berättat för mig att - "Jossan.. oj,oj,oj! Pace.. de är en brud du skulle gilla!". Jag tog mig tiden att kolla upp henne på Google. Hon var söt, men det fick mig inte att börja titta på Andra Avenyn. 
En dag kollade jag kläder på NK. Jag möts av ett par bruna vackra ögon när jag går förbi Levi's-butiken. Det är Alicia, hon står bakom kassan och jobbar. Det tog mig ett tag innan jag fattade att det faktiskt var den snygga tjejen från Andra Avenyn som alla snubbar drägglade över. "Jag måste gå in, jag måste försöka göra ett bra intryck, det här kanske kan leda någonstans? Hon kanske gillar mig? Tänk vad avundsjuka alla ska bli på mig". Min fantasi flödar. Jag går in i butiken, våra blickar möts igen och jag säger: "Tja!". Ett litet blygsamt, eller väldigt ointresserat "hej.." klämmer hon fram och vänder sig om och går. Vilket jag också gör, för det här var verkligen inte vad jag tänkt mig. Efter någon dag gör jag ett återbesök och upptäcker att hon pendlar mellan olika butiker på herravdelningen.
Min nya plan är att jag ska köpa något i den butik hon jobbar i, och jag ska fråga henne om hjälp och på så sätt starta en skön konversation som kan leda någonstans. Min fantasi flödar igen, och jag lever på hoppet. När man har en sån här plan, gäller det att ha en wingman på sin sida, som kan bryta isen och göra mig varm i kläderna. Min kompis Maker är som klippt och skuren för den rollen. 111vox skulle precis slå upp sin första butik i PUB-huset på Drottninggatan. Det var release-fest och gratis bärs till kunderna var utlovat. Perfekt, planen var nu att gå förbi där, ta ett par järn, bli varm i kläderna och gå vidare till NK. 
Ingenting gick riktigt som jag planerat.. väl inne på NK går vi in i skobutiken där Alica jobbar. Jag hade bestämt mig redan innan att jag skulle köpa ett par tretorn skor. Jag ber om hjälp och så klart får jag inte hjälp av den person jag förväntat mig att få hjälp av. Jag köper skorna och allt känns hopplöst. Jag ger upp hoppet och tänker: "Äsch.. hon kommer göra några serier på SVT sen blir hon bortglömd innan hon fyllt 25". Nu är hon 23 år och har börjat etablera sig i Hollywood. F.U.C.K.

Later.

Later.

Det här var en såndär kväll när jag hade slocknat i ett trapphus men kom på fötter igen lagom till efterfesten. Eller riktigt på fötterna kom jag inte.. men jag låg i en soffa där jag omhändertogs av en tjej jag tyckte om. Så från att ha legat på ett hårt och kallt betong-golv till att ligga i en mjuk och skön soffa tillsammans med en snygg tjej var inte så tokigt. Det stökas lite inne i lägenheten och stämningen var skön. Min ännu skönare polare, ställer sig bakom soffan jag ligger i. Jag hör folk skrika: "NEEEEJ!!". Sedan sneglar jag bakåt, jag ser honom halsa ur en flaska vodka. Han spyr rakt ut, och sedan fortsätter han dricka upp de som finns kvar i flaskan. Inte en droppe ska gå till spillo. Det gjorde mig inte så mycket att han spydde några decimeter ifrån mig. Det resulterade till att tjejen i soffan tröck sig närmre mig, för att ta skydd mot en eventuell spya på sig. När spriten var uppdrucken drar han av sig alla kläder. Han skäms aldrig, varken som nykter eller full. Antingen hatar man honom, eller så älskar man honom. Spritt språngande naken, beger han sig ut på jakt efter folk till efterfesten. Det är minusgrader ute, och de snöar. Klockan är runt 03-04 och han kommer tillbaks, lika naken som han var när han stack men med sällskap av två tjejer. Om James läser detta och tänker "inte en chans att han kom tillbaks med två

tjejer". Så fråga din flickvän, hon var en av dom!

Later.

Kom på något eget..

Later.

Later.

Later.

Later.

Later.

Later.

Later.

Later.

Later.

Later.

Later.

Later.

Hittade en gammal bild från "Grabbarna Grus", år 2009. Världens jävla jersey shore-hak. Det spelades fruktansvärt kass musik på den klubben. Jag hade alldeles för få tribal-tatueringar (jag har inga) för att få snubben som stod i dj-båset att byta musik. Han körde sitt race. Så jag bestämde mig för att skaffa en ny identitet. Jag drog på mig solglasögon och en peruk, sedan drog jag av mig skjortan för att inte bli igenkänd. Min käre vän Maker drog också på sig en peruk och solglasögon. Sedan begav jag mig till dj-båset och sa bestämt: "Nu är det dags för lite musik-byte! Seså". Han tittade stressat på mig och sa: "Jaja.. Fan vad folk tjatar, de var precis en annan snubbe här som sa samma sak".

Later.

Later.

Later.

Later.

Later.

Jag minns hur jag och min bästa barndomskompis "ägde" världen. En gång fick vi för oss att bostadsområdet vi bodde i skulle bli ett reservat. Ingen skulle komma in, och ingen skulle komma ut. Vi samlade på oss en massa stora stenar som vi skulle blockera vägen med. Det skulle bli en 10 meter hög och bred mur. Vi hann inte komma speciellt långt förens en drös med svinarga bilister satte stopp för våra planer.

En annan gång skulle vi bygga en "tv-spels-grotta". Min vän blev vid tidig ålder beroende av tv-spel, och jag gillade att kolla på när han spelade. Hans mamma hade dock en tendens att dra ut sladdarna när vi hade suttit för länge vid tv-spelet. Så en hemlig grotta där vi kunde spela ostört var något vi verkligen var i behov av. Hur börjar man med ett sånt projekt? Vi var 4-5 år och hade inte speciellt stor erfarenhet av byggbranschen. Man börjar väll med att göra ett hål i parkettgolvet i vardagsrummet? Vi kom inte speciellt långt med de projektet heller.. 

"Jag skulle vilja se ut som spindelmannen" sa min kompis. Jag hade sett hur man gjorde ansiktsmålningar på McDonald's så jag föreslog att jag kunde måla honom, eftersom jag visste hur man gjorde. "Okej, av med kläderna" sa jag. Sedan tog jag en bunt med tuschpennor och började jag kladda ner honom över hela kroppen. Jag minns att färgerna rött, svart och grönt satte sig fint på hans hud. När hans mamma fick syn på sin ej så glamorösa son utbrast hon: "VEM HAR GJORT DET HÄR?!?!?!?!?". Vad hon visste då och inte vi, var att den där tuschen skulle sitta i ett par dagar. Min kompis hade alltid en tendens att göra sitt bästa för att skydda mig, i alla lägen. Så han tittade på mig med en självsäker blick som sa "brorsan, chilla, jag löser det här". Sen tittade han på sin mamma och sa: "Ehm.. jag kan säga sen när Pace har gått hem!". "Puh! Räddad i sista sekund" tänkte jag.

Idag ses vi i princip aldrig, och dessutom har han en annan kompis som är tillsammans med hans syrra...
När vi väl ses, vilket brukar ske under fester. Så blir allt som förr, vi blir experimentella barn. Sist vi sågs var på en hemmafest förra vintern. Vi upptäckte husets kärna - proppskåpet. Vi tittade på varandra med busiga miner och sen stängde vi av strömmen. Musiken dog, fulla människor började snubbla omkring i mörkret, någon skrek "strömavbrott!!" och vi gick hem fnissandes som små barn.

Later.

Later.

Later.

Later.

Pace.

Det blir en ljus vår. Är jävligt sugen på den vita rocken. Jag ägde en liknande förut, varje gång jag hade den på mig la Karl och James en varsin hand på vardera axel på mig. De tittade på mig med sina busiga blickar. Sen sa dom följande: "Professor Pace". Vilket efterföljdes av ett barnsligt fnitter från de bägge. Jag kan sakna att höra de där, så det blir förmodligen en vit rock till våren för att återuppliva gamla vanor och traditioner.

Later.