Stört bra album som tyvärr inte finns på Spotify. Jag skulle vilja se en spelning där man enbart lirar låtar från den här plattan. Just a little heat kanske kan utses som den bästa låten.

 

00:00 - Just Got To Be
3:01 - Your Touch
5:45 - You're The One
9:13 - Just A Little Heat
12:56 - Give Your Heart Away
16:23 - Strange Desire
20:45 - Modern Times
25:07 - The Flame
29:44 - Goodbye Babylon
35:40 - Black Door
39:11 - Elevator

 

 

 

 

 

 

Ingen behöver börja grina, vi är medvetna om att det här är taget från "Drunken History". Den här historialektionen håller lika högklassig underhållning som den första veckan i 1:an på gymnasiet. Då svärmorsdrömmen Maker kallar historieläraren för: "DIN JÄVLA RÅTTA!". Det kändes så overkligt att just dom hårda orden flög direkt ur hans mun och landade som en käftsmäll i ansiktet på den där stenhårda jäveln till lärare.

 

Later.

 

För tillfället kan jag ha världens bästa musiksmak. All bra musik kommer

 i pricinip och sätter sig i knät på mig. Må det för alltid fortsätta så.

 

Later.

 

Jag tänker mig en stenhård svajande erektion när jag hör gitarren.

 

Later.

 

Jag har svårt att sätta ord på min kärlek till Rubin "Hurricane" Carter.

Den är oändlig. Bob Dylan skrev en låt till honom, Mohamed Ali talade för

honom, jag skulle vilja göra något större. You know what I'm talking about

- skänka något från Pacemakers produktionen. Han tog plats i mitt hjärta en

mörk och kall kväll i mars 2002. Sedan dess har han funnits där i ett

säkert förvar. Du och jag Rubin, vi ska jobba tillsammans en dag.

 

Later.

 

Soeta.

Ett tappert försök från James att lätta upp den stela stämning som skapats på födelsedags-festen någon timma innan den här bilden knäpptes. Syndabocken var Karl, trots det har jag väldigt oförtjänt fått ta mest skit för "händelsen". 

Later.

 

Jesus Henry Christ, Frost/Nixon & Midnatt i Paris är tre bra filmer som Michael Sheen är med i. Alla är sevärde främst tack vare honom.

 

Karl

Fuck yeah.

 

Det här är en gammal idolbild. Jag är idolen, Maker längst ner till vänster är också idolen. Till höger om mig har vi en farbror som vi träffade på under vår studentresa. Smått lik Lars Hammar, både utseendemässigt och i sättet. Han anslöt sig till vårt bord ute på E4a-haket där vi drack oss fulla. 

 

När han slog sig ner med oss och frågade vilka vi var, så uppstod det en tyst överenskommelse i vårt gäng som då bestod av både killar och tjejer. "Om vi alla ljuger skiten ur den här snälla farbrorn kan det här bli jävligt kul".

Eftersom jag några dagar tidigare hade lurat på ett 15-tal engelsmän att jag var Howlin' Pelle från The Hives så blev det ganska logiskt att vi fortsatte på den lögnen. Skillnaden nu var att hela bandet var samlat. Några tjejer fick spela fruar, någon fick vara manager och restrerande fick vara kompisar eller ha någon annan roll som rörde bandet.

 

Den här farbrorn som var musikintresserad blev alldeles till sig. "Jaog väjt vilka naj ährr!!!" utbrast han på sin härliga skånska. Uppenbarligen visste han inte hur The Hives såg ut, men han kände till namnet och hade ett barnbarn som var ett stort fan. Alla myttade på bra och vi hade riktigt kul, från och till så ville han bara prata med oss bandmedlemmar. Han hade själv spelat i ett band och ville ge oss lite råd. Ett råd som upprepades från hans sida var att aldrig ta in några tjejer i bandet. 

 

Ungefär samma tidpunkt dagen efter satt vi ute på E4an också. Plötsligt hör vi hur någon ropar från gatan: "Dåm svejnska råckstjeeeernorna!!!" och så var det samma visa igen. Han berättade hur avundsjuk hans barnbarn skulle bli på honom och bad oss samtidigt skriva autografer. Vilket vi naturligtvis ställde upp på. Han fotades också med varje bandmedlem var för sig, något som vi skulle lägga upp på vår hemsida. Han tog mig lite åt sidan och så sa han: "Duj, duj eju sångaré.. duj haor lajte majr majkt än dåm andrá, vao säjs åm att tao in en saxofånn i bandät?". Sedan fortsatte han förklara att han själv hade spelat saxofon i sitt gamla band. Han förklarade även hur "jävlao fräckt däj kundeh laota mäj våra älj-gitarrer". Frågan diskuterades sedan öppet runt vårt bord, och någon sa att det eventuellt kunde komma med på nästa skiva. (Som med facit i hand släpptes för några månader sedan). Den glada farbrorn sträckte upp en hand i luften och blev alldeles illröd i ansiktet då han utbrast: "NI MAOSTE HA EN SAXOFÅÅÅÅN MÄJ I BANDÄT!!!". Vi fick alla ge med oss, och lovade honom att det på något sätt skulle höras på den nya skivan.

 

Något som slog mig idag, är att The Hives har ju faktiskt tagit in tre saxofoner på den nya singeln. Vilket innebär att en glad gubbe från Skåne sitter hemma och berättar belåtet för sitt barnbarn att det minsann är tackvare honom dom där saxofonerna existerar på den nya skivan.

Later.

 

Nu finns Second to some ute på Spotify. Som tidigare nämnt så har vi (jag)

gjort omslaget. Vad som inte nämnts tidigare är att låten är riktigt jävla bra. 

 

Later.