Jag vet inte hur många inlägg jag påbörjat men som jag aldrig publicerat under de senaste månaderna. Då jag själv identifierar mig som ett skarpladdat vapen som avfyras i första bästa tillfälle, så känns detta beteende långt ifrån min natur. Jag inser nu att denna blogg har nått sitt slut. Den blogg som en dag startades högst impulisvt en eftermiddag i Februari 2009. Vi befann oss då i en tid då blogg-fenomenet i sig blomstrade världen över och vi skulle röra om i grytan. Hurvida vi gjorde det eller inte, kan vara osagt men vi hade självförtroendet på vår sida. Bloggen lades på is redan efter någon månad, då studenten var ett faktum för mig och Maker. 

Det blir sällan som man tänk sig, om jag får tala för mig själv. Ibland blir det bra mycket bättre och ibland blir det väldigt mycket sämre. Jag är van vid att plocka fram mina reservplaner eller att komma med impulsiva lösningar. Bloggen togs upp på nytt som ett slags tidsfördriv och bollplank. Plötsligt kändes det som två skyddsänglar fallit ner från ovan - Karl och James. De anslöt sig till mig och vi utgjorde nu en stark trio som skulle driva den här skutan till nya dimensioner. Bloggen fick ny energi, nytt blod och två reservtankar med extraordinät självförtroende.

 

Pacemakers - det sociala experimentet som grundats på ingenting men som gett mig så mycket. Utan att någon sett våra ansikten, eller känt till våra identiterar så har vi fått väldigt mycket komplimanger. En del hat har även nått oss med åren. Frågan: "Kan man älska eller hata någon man varken sett eller träffat?" kan jag svara: "JA" på, tackvare er.

Jag kan egentligen inte förstå, hur vi kunde sälja så mycket tygpåsar eller andra produkter då det inte fanns någon garanti på att de ni betalat för skulle hamna i era ägor. Av alla som handlat av oss, så finns det endast 1 person som ifrågasatt vår verksamhet. Att skrolla igenom inkorgen i mailen och bemötas av alla mail där ni beskriver lyckan över vad som precis landat i brevlådan. Var precis den där lyckan vi hade som målsättning att uppfylla och den lyckan uppfyllde även något i mig som saknades.

Jag har fått uppleva mycket tackvare er och Pacemakers. Allt ifrån läsa om mig själv på andra bloggar, hemsidor eller flashback. Vi har fått sponsorer, knytigt band med diverse företag. Innan den här bloggen skapades var jag ett stort fan av både industribolaget och 111vox.com. De båda parterna fick jag sedan samarbeta med, vi var bland annat ansiktet utåt för 111vox, som tyvärr inte existerar längre.
Jag hade aldrig blivit så tight med Karl och James utan Pacemakers, jag hade aldrig startat företag. Jag hade aldrig hamnat i skolbänken, min kreativitet fick utlopp tackvare den här plattformen. Det finns så många människor jag fått lära känna, så många dörrar som öppnats och så många möjligheter jag fått ta vara på. 

Min dröm var en gång i tiden att bilda ett eget klädmärke. Den 13:e December visar jag för första gången upp min kollektion för en skara människor, jag släpper även en bok. Den där drömmen jag hade, vill jag ta vara på så den inte omvandlas till någon mardröm man aldrig vaknar ur. Pacemakers har varit en gravid mage som nu förlöst mig från kroppen och navelsträngen ska nu klippas. 

På Karls begäran, så kommer bloggen stå kvar. Även vår instagram kommer finnas kvar, och delvis vara aktivt tills jag fattat ett beslut om att omvandla det till mitt företagskonto eller inte. 

Utan er hade inget varit möjligt, från djupet av mitt härta - TACK FÖR ALLT. Vi ses i andra sammanhang, för när ett kapitel tar slut, tar nästa vid. 

Later.

/ Pace.

 Plåtningar sker fortfarande men förhoppningsvis skickas boken in till tryck i veckan.

 

Later.

 

 

 

 

Jag blev lite nostaligisk efter att ha plåtat den här bilden. Varje gång jag ser månen tänker jag på när jag en gång i tiden som barn var övertygad om att månen var ett land. Kanske tackvare min intensiva förbrukning av Star Wars-trilogin. Utan att kunna läsa texten eller förstå engelskan. Gjorde att jag tolkade filmerna på mitt sätt. Av att dömma filmens innehåll förstod jag att det inte var några konstigheter att åka mellan planeterna (länderna enligt min mening). 

 

Månen som jag ofta kunde se på himlen, var alltså ett alterntavit grannland enligt min smått skeva världsbild. Many moons have passed since then.. 

Later.

 

Paniken som uppstår när man får hem 4 st. motorcross-tröjor istället för min tee-kollektion.

En bidragande faktor till högen av anledningar varför allt ska ta så lång tid. 

 

Problemet är nu löst, mina prylar råkade hamna på fel adress (Australien) men har nu hittat till Pacemakers HQ.

Later. 

 

Det här är en gammal idé som kläcktes under en förfest tidigt i Januari 2013. En polare drog av sig brallorna och en annan polare kom med idén att jag borde plåta hans "mangina" och göra ett motiv av det. Jag själv började spinna vidare på idén och insåg senare tjusningen med en färgladare version av censurerade könsdelar.

Idén kom aldrig till tryckeriet.. men nu när jag jobbar med min look book så tänker jag tillägna ett kapitel åt detta gamla koncept. 

Later.

Det var fantastiskt och händelserikt. Kanske den bästa festivalupplevelsen någonsin. Jag skulle vilja slå ett slag för bandet The War On Drugs som jag upptäckte på Bråvalla.