Min relation till Elvis är lika med noll. Det lilla gemensamma vi hade var vår kärlek för ökenkängor från Clarks. När jag ser den här videon, så inser jag hans forna storhet. Sagolikt hår, maskulina käkar, en blick som framkallar snigelspår på dansgolvet. För att inte tala om den exeptionella pipan han tilldelats eller den helt perfekta mörkblå kostymen han bär tillsammans med en vit polotröja. Jag har insett det ett par decennium efter alla andra - han var cool.

Later.