Jag har ställt ett par frågor till en person som vi i familjen Pacemakers tycker är väldigt intressant och som ni bör känna till! Hans namn är:

Rasmus Wingårdh! Svensk känd designer som man med en kort sammanfattning skulle kunna beskriva som: "Mannen som gav Filippa K Man, en identitet". Känns det som en bra beskrivning av vem du är?

Rasmus: Man skulle kunna säga så, men jag föredrar att definiera mig själv som "Rasmus Wingårdh - mannen som gav svensk mode en identitet" hahaha, nej, skämt åsido, jag är bara Rasmus, en designer som gillar göra good stuff, och jag har haft turen att få jobba i olika projekt där jag kunnat göra det. Filippa K var ett av de projekten, men efter som jag inte jobbar där längre så känns det lite pase att prata om dom. Dock tror jag att jag hade mycket att göra med att få upp folks ögon på Filippa K MAN under den tiden jag var där.

Pace: Vad jobbar Rasmus Wingårdh med idag?

Rasmus: Idag driver jag mitt egna bolag "Winrage AB Atelier de conception" där jag sen en tid gjort ett gästspel på NN07, med en linje som heter PROJECT NN07. En personlig tolkning av NN07 kan man säga.

Jag DJ'ar dessutom rätt mycket, både i egen regi och tillsammans med en vän under namnet "Kneel before Zod".
Bloggar en del också, det tar trots allt upp en del tid.

Pace: Hur lång tid tog de att utbilda sig till det du jobbar med idag?

Rasmus: Samanlagt lite drygt 4 år, ren utbildning, sen har jag idag jobbat som designer i snart 12 år och det har varit den bästa utbildningen.

Pace: Finns det något plagg du designat som du känner dig extra stolt över? Eller är det lite som när man är förälder till flera barn, det går liksom inte utse en favorit?

Rasmus: Det där varierar, ofta är det plagg i den senaste kollektionen man kärar ner sig i, nu är det en djupgrön sammetskavaj jag älskar.. som sagt, det förändras.

Pace: Skulle du kunna berätta lite kort om hur en dag på jobbet ser ut för dig?

Rasmus: Varierar lite så klart, men jag tenderar till att gärna jobba senare på dagarna, så jag börjar nästan alltid min dag på ett kafé, sitter där, chillar, läser och röker, sen går jag till min lilla atelie och börjar jobba. Oftast brukar jag material till mina bloggar under den här tiden. Jag tenderar till att ha "ögonblick av briljans blandat med rent guldfisk beteende" så när infallen kommer så genomför jag dem. Oftast designar jag till sena kvällen så jag tror jag är mest effektiv på kvällar. Med andra ord, har jag möjligheten att styra rätt så mycket hur min dag ser ut, vilket är skönt.

(Pace: Där ser ni kära läsare, de finns all anledning till att borra ner huvudet i skolbänken för att få leva det ultimata livet, ligg i med studierna så kanske ni kan få ett lika roligt jobb som Rasmus). 

Pace: Av ren nyfikenhet måste jag fråga om du är släkt med Gert Wingårdh? För er läsare som inte känner till Gert, så kan jag säga som så att han är en mycket begåvad och känd arkitekt. 

Rasmus: Ja, jag är Gert Wingårdhs son.

Här vill hela familjen Pacemakers dela ut en ryggdunk till Rasmus, han har skapat sig ett eget namn och en egen identitet och därmed undvikit att leva i sin fars skugga.

Pace: Med tanke på ditt jobb så blir du ofta inbjuden till många release partyn, har du något roligt "skvaller" / minne att dela med dig av från någon av dessa fester? Någon som t ex. blivit vad vi skulle kalla "rövfull" på all gratis öl och därmed skämt ut sig rejält? Något som är mindre intressant för dig, men aningen roligare för våra läsare att veta, är att jag blev riktigt slirig på en större tillställning för något år sedan, jag "fyllekäkade" baguetter från en soptunna innan festen hunnit komma igång på riktigt. I och med det vill jag understryka: "Vi har alla varit där någon gång".

Rasmus: Hmm, oftast är det nog jag som spårar ur... hahaha. Nej, jag väljer att säga "what happens in Vegas, stays in Vegas" på den frågan. 

Pace: När man ser bilder på dig så känns du som en rätt hård person. En stenhård designer som enkelt skulle kunna övermanna tre beväpnade steorid byggda jugoslaver. Hur tuff är Rasmus Wingårdh på en skala 1-10?

Rasmus: Jag skulle säga att jag är typ 4, fråga vem som helst, jag är typ den snällaste personen i världen, men jag har en grym bad boy image som endast pajas av små barn (som älskar mig) och hundar (som också älskar mig) mao,. så är jag alldeles för snäll för mitt eget bästa. 
Samtidigt har jag någon slags hederskodex, som om jag själv blir utsatt eller jag ser andra bli utsatta så skulle jag fightas till döds för rättvisa (detta sker oftast verbalt skall tilläggas) då jag aldrig riktigt slagits.

Pace: Vem/vad inspirerar dig till vad du har på dig? Och när får vi se ditt alldeles egna klädmärke? Du har som sagt all anledning till att starta ett eget.

Rasmus: Det är sällan någon inspirerar mig till vad jag skall ha på mig just, oftast slänger jag bara på mig stuff, det blir alltid bäst så,. Mindre tanke, mer hjärta är en bra filosofi när det gäller styling av sig själv. Fast inspiration kommer överallt, musik, film bloggar whatever.
Ang. eget märke, tja, vi får väl se vad framtiden bringar, men jag har planer på att göra egna grejer.

Pace: Något vi tycker är lite små roligt är att Acnes chefdesigner Johnny Johansson har fått smeknamnet "Acne-Johnny" av media, de personer som inte känner till honom måste tro att de är ett namn han fått från en jobbig pubertet! Har du också tänkt på det?

Rasmus: Jo,. men oss i mellan, så tror jag han hade acne i puberteten och att det faktiskt var från hans "teen smeknamn" han fick idén till klädmärket.. det är i alla fall min teori, och jag står fast vid den tills någon från acne kommer och säger annorlunda.

Pace: Något som är svårt att sätta fingret på, är din ålder! Hur gammal är Rasmus Wingårdh? Du känns ganska ungdomlig! Jag såg på Daniel Lindströms blogg att du åkte bräda till en release fest i Stockholm, fräckare entré får man leta efter. Söker du nytt umgänge så har vi en plats ledig åt dig i Pacemakers. Vi bakar även in frågan om du kommer att läsa Pacemakers efter att den här intervjun blivit publicerad?

Rasmus: Det är faktiskt väldigt lätt att sätta ålder på mig, jag är nämligen 35. Jag ÄR dock ett barn typ, och ja, jag gillar att skata och sådant,. Måste säga att er definition av mig från Elle-galan vart väldigt "spot on", jag är lite som Peter Pan, pojken som inte vill bli stor. 
Det är lustigt, men jag tror vi alla är kids i hjärtat, vissa är bara väldigt duktiga på att glömma bort det.
Självklart bifogar jag härmed min ansökan om att bli del av er crew och kommer som bevis ständigt besöka er blogg. Till frukost tror jag, eftersom jag svarat på era frågor medans jag ätit frukost.

Vi tackar, och jag tackar framför allt Rasmus Wingårdh som ställt upp på det här! Likt TV-showerna som ni ser på TV, så tillägnar även vi ett uppträdande till vår gäst. Oturligt nog så har familjen Pacemakers trubadur som ni hört sjunga förut, supit sönder rösten. Därför får ni se honom på trummorna idag! En man som besitter många talanger alltså: