Iggy Pop (mannen utan tröja ofc).

 

 

Såhär kan en plaggskiss se ut.

Riktig fittunge.

 

 

Min kompis bah: "I've got two tickets to Iron Maiden, baby. Come with me Saturday, don't say "maybe". I'm just a teenage dirtbag, baby, like you".

 

Jag lyssnade faktiskt en del på Iron Maiden som 12-åring. Egentligen tillhörde jag det gänget där man lyssnade på Metallica. När jag fyllde 12 år, så fick jag en Iron Maiden dvd av min kompis Erik. Han hade inte råd att ge mig Metallica dvdn som var mycket dyrare.. så på den vägen började vi sagta men säkert tycka att Maiden var helt okej. 

 

Later.

 

Jag gillar fan jackor - så jag köpte en ny. Ännu en jeansjacka..

 

Later.

 

Det är inte bara typsnittet på texten som påminner om The Black Keys. Dom är exempelvis, likt The Black Keys - jävligt bra. Den här låten är bra, och den här, och den här, den här gillar jag också! Åh den här är apa bra.

 

Later.

 

 

 

Det här gick ju inte så jävla bra. Jag tog förgivet att en maskin med en prislapp på 60 lax skulle palla lite läder.

Alternativet är att jag utsätter mig själv för en jobbig sits.

 

Jag har njutit av Makers väluppfostrade artighet. Killen har svårt att säga "nej", eller rättare sagt: "Tack, men nej tack". Vilket då har sina enorma nackdelar. Exempelvis, när en annan man fattar tycke för min hetrosexuella polare. Att från och till få samtal och sms av en man som bor på andra sidan jorden. Som erbjuder lyx i form av presenter och resor som mutor för att få lite egen tid med Maker. Är knappast något han känner sig bekväm med. Dock så finns artigheten där - alla möjliga omvägar för ursäkter som betyder "nej tack". Visserligen är dom där "nej tack" svåra att uppfatta som "nej tack". Hellre det, än att leva med skammen över att ha sårat någon -Det är min kompis det. Vilket också gör honom till en väldigt omtyckt jävel. Inte minst populär bland mammor och äldre damer. 
Som sagt, har jag njutit av alla dessa tappra försök från den här sluga Maker-förtjusaren som gång på gång kommer allt närmre ett Sverigebesök. Mardrömmen att en dag öppna dörren där en asiatisk man står med en meter brett leende och säger: "Aijm fajjjnelly hir mah sexiii swiiiid". Blir ju därför allt mer ett faktum. 

Det här var däremot inte lika kul längre när jag hamnade i samma båt för ett tag sedan. Nu när min enda möjlighet att få klart läderprodukterna är att göra ett litet besök hos en äldre herre som äger en lädermaskin. Som också äger ett enormt intresse för mig. Det ska sägas att vi har stor respekt för alla möjliga sexuella läggningar. Vi har heller inga som helst problem att blandas med alla olika typer av människor. Världen hade varit väldigt tråkig och enformig med alldeles för många "Adam och Eva".

Jag gör mycket "galenskaper", men att sitta hos en man som kommer stirra på mig med tindrande ögon och ha en hand innanför brallan medans jag lånar hans maskin. Det gör jag fan inte (igen). 

 

Later.

 

 

6 - The number of the days left to Slow Show @ Landet!! Kom dit, drick bärs, häng med oss och lyssna på Slow Show.

6 - Kan också erbjudas. 

/ Familjen Pacemakers.

 

 

 

Sommar i P1. En härlig part av sommaren som jag förbrukar under det dagar som tillåts ute på ett par klippor där fiskmåsarna, från och till dyker aggressivt mot mitt huvud. Det kan vara fantastiskt befriande att lyssna på andra människors gamla ångest. Ett sådant sommarprat som Johan Lindeberg hade. Johan a.k.a "svenska modets gudfader". Lyssna på det här. 

 

Vi kanske skulle producera vårt egna sommarprat. Då skulle jag berätta om hur jävla mycket jag ångrar mig att jag följde med Karl och James ut en kväll i Berlin. Karl och James ser förmodligen ut som fågelholkar i detta nu när det läser det här. Med all rätt, vi hade skitkul. Till historien tillhör dock, att när vi satt i baren där James beställde in en gigantisk glassko med öl. Som bartendern tveksamt serverade honom. Då han trodde James skulle dricka upp den själv. Sällskapades vi av tre tjejer. Om det var ett dream team av sköna bönor minns jag inte. Jag minns bara att den ena tjejen var som tagen ur mina drömmar och det var allt jag kunde tänka på. Naturligt skönt, välvårdat brunt hår. Jag luktade aldrig på det, men de såg ut att lukta fräscht. Hennes bruna ögon var som två gigantiska svarta hål i rymden. Hennes leende lyste upp hela den mörka källarbaren vi befann oss i. Hennes kropp.. ja, den hade jag velat sett utan kläder.

Tjejerna var från Australien och ville upptäcka Berlins nattliv tillsammans med oss. Dom frågade vänligt om dom fick följa med oss ut. Varpå vi svarade: "OFC!". Dom var inte berädda på utgång den här kvällen. Därför frågade dom återigen vänligt, om inte vi kunde sitta kvar i baren och vänta ett tag. Så dom kunde få byta kläder och sminka sig. Vi svarade såklart: "OFC!". Tjejerna lovade att skynda sig, och försvann blixtsnabbt. 

Så fort tjejerna lämnat oss. Var det någon av genierna Karl eller James som kom på den briljanta idén: "Kom vi sticker NU!". Vilket vi också gjorde. Därmed sprang jag ifrån min drömtjej och sedan dess har jag inte sett henne. 

Later.