Suit up

 
Bajen - GIF Sundsvall 18:45. 

Pornmakers

 
 

Rayon

 
100 % Rayon gjorde mig tvungen att beställa den här. Rayon är "konst siden". Fantastiskt skönt. Det återstår att se hur den kommer att slitas med tiden. Mina klädköp är i faktum experiment för framtida underverk.
 
Later.

Mindfuck


En man jag fastnade med i ett samtal på väg hem från F12. Både jag och min kompis reagerade på alla cigarettpaket, cigarillaskar och annat skrot han radat upp på en bänk. Samtalet inledde han med att säga: "Jag missade bussen precis, och tänkte att jag kunde döda lite tid genom att se efter vad som ligger i mina fickor". Där och då tändes hoppet om att få återuppleva Forrest Gump. Fast i verkliga livet, där den ena historien leder till den andra. Han kanske precis missade bussen som skulle ta honom till den tjej, som en gång i tiden var hans tjej. Som nu, 20 år senare skulle återförenas med honom. Hon hade kanske skickat ett brev till honom där hon beskriver att hon tänkt på honom varje dag sedan dom skildes åt. Att hon har något att berätta för honom. Dom kanske hade ett gemensamt barn han aldrig hade fått träffa. Hon kanske dessutom var döende.
 
Han brann för teater och kallade sig själv för regissör. Han hade en stor grej på G. Ett projekt som äntligen skulle få se dagsljus om bara 2 dagar. Jag undrade nyfiket vad han hade i kikaren. "Jag och några vänner ska ut till Stadshagen och spela skithög musik på en bandspelare, det kommer bli ett jävla drag. Vi ska bara sitta ner och dra till oss uppmärksamhet". Berättade han. Det gjorde mig besviken, jag försökte få honom att tänka lite större. Så jag sa: "Är inte det där jäääävligt gjort redan?". Han blev tyst, och satte sig i ställningen likt bilden. Han började gunga fram och tillbaks, samtidigt som han mumlade en massa ord. Jag tittade på min kompis som såg lika förundrad som jag. "Sa jag något dumt? förlåt", fortsatte jag. "Ty-ty-tyst!" säger han och sträcker upp en hand. Sedan fortsätter han: "Jag har en scen framför mig, en passande scen till min pjäs".

Nu börjar han bli sådär skönt creepy så det kittlas lite i magen. Jag ber han följa med oss, och vi hjälps åt att packa ihop hans saker. Det ligger ett batteri på bänken. "Jag kan hålla batteriet" säger jag till honom. Han tittar på mig, ler lite och säger: "Hehe, de där, de där! De är faktiskt en karraktär i min kommande pjäs". "Ehm.. ah men jag kan hålla honom då", svarar jag. Då tittar han mig djupt in i ögonen, bestämt och säger: "Det är en HON". Då gav jag upp.

Later.

Feature Inc


En utställning av Richard Kern.
 
Later.

MMM X CONVERSE

 
Maison Martin Margiela x Converse skulle sitta fint. Plånkan skulle dock mer eller mindre utsättas för våldtäkt.
 
Later.

Goons

 
Min mamma skickade den här låten till mig. Hon kan sin skit. 
 
Later.

i huvudet på pacemakers

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Feel Good


 
För mig är hösten känslomässigt omtumlande. Varje jävla år. Det är mycket minnen som dyker upp. Både bra och dåliga. Häromdan tänkte jag på Where The Action Is festivalen. Året var 2008. Vilken dag det var. Växlande väder och en jävla massa bra band som man äntligen skulle få se. Efter en hel vinter framför youtube liksom. (Spotify var inte så aktuellt). Jag minns Hellacopters. Det var i princip deras sista spelning. Publiken är tight redan långt innan bandet kliver upp på scen. Jag står med ett par som jag känner lite löst sedan innan. Jag visste inte att dom gillade Hellacopters. Dock tyckte jag dom båda såg rätt coola ut. Snubben hade en grönrutig flanellskjorta som han hade köpt på Carlings samma dag. Han hade också bruna baggy chinos och röda converse som blivit rejält solblekta. Hans tjej hade en gul/lila windrunner från adidas och en blond lugg som hängde ner till ögonen. Jag köpte en likadan skjorta som den där snubben bara någon dag efter WTIS. Skammen att härmas.. men vi skulle ju förmodligen inte bli bästa vänner efter den här dagen. Kanske inte ens ses något mer. Även om vi hade trevligt. Jag hade dock fel. Senare kom den där snubben att kalla sig för Karl Pacemaker.

Det är sådana tankar som exempelvis kan dyka upp under hösten. Passande nog, så bemöts jag av min kompis outfit som en käftsmäll när jag precis kommit ut ur denna mentala tankebubbla. Hon hade också varit på Where The Action Is. Hon hade också sett Hellacopters. Så tog ännu en nostalgisk diskussion fart om minnena från den här dagen. Hellacopters.. vilket feel good band. 

Later.

Pacemakers HQ


Har fått mail från fabriken. Mina tischor är verkligen på G. Jag hoppas dock att dom är bättre på sy tischor än att fota. Annars kan jag garantera att här projektet blir en rejäl flopp. Jag hoppas också att tischans bredd bara är en illusion. Etiketterna har dom visserligen lyckats med. Färgerna ser också ut att bli bra. 
 
Later.

Lovely


Värt


Finns på Götgatan, ordinarie pris 800 pikastoler. Består av linne, vilket är ett väldigt skönt material att ha i en stickad tröja. Istället för akryl, som ofta förekommer i Weekday-plagg. Som ofta förekommer i budget-kläder i överhuvudtaget. Varför? Det är en syntetfiber = konstgjord fiber = billigt = tvätta en stickad tröja som består av 100% akryl = nopprig 4ever. 

Later.

Throwback Thursday

 
På söndag ska vi in tryckeriet igen. 
 

HAHAHHHHHHHHHHH

 
"JAG-FICK-BILÄN-I-HÖVVE-FLYTTA-PÅ-BILFAN!!!!". Slutet = bezta: "FICK-JU-HÄLA-BILÄN-I-HÖVVE-TRORU-INTE-DÄ-GJORDE-LITE-ONT-ELLR?".

Pornmakers


Cool

 
 

Ay-aaahhh

 
Det känns ungefär såhär när jag försöker konversera med mina sömmerskor som befinner sig på andra sidan jorden. Förövrigt har jag alltid velat säga "mina sömmerskor". Nu kan jag göra det. 

För att inte framstå som världens största idiot, så kan jag tillägga att jag är äckligt nogrann. Jag har jobbat med en mini-kollektion tischor sedan en tid tillbaks. Innan jag skickar iväg mitt arbete till sömmerskorna, så vill jag veta om dom kan utföra sin del av jobbet. Annars anlitar man en annan fabrik. Dom svarar JA på mina frågor. Jag skickar iväg mitt arbete. När mina grejor väl landat så ändrar dom sig... allt kostar ännu mer pengar. Dom håller inte sin del av avtalet och så vidare. Just nu rullar jag tummarna i väntan på att mina första samples ska landa. Vilket kan ske när som helst. Må dom vara perfekta... 

Later.

Taxikurir knullar fint i plånkan


Tänk att jag åkte samma jävla sträcka två gånger igår med taxi. Första gången kostade det 170 SEK. Andra gången jag åkte. Noterade jag likheten mellan chauffören och Paolo Roberto. Dom var väldigt lika. Han hade hört det förut. Han hade också hört att han var lik "han som spelar batman" (Christian Bale). Dum i huvudet som jag är, höll jag inte med. Den resan gick på 478 SEK. 

Later.

I huvudet på Pacemakers

 

Mina tankar

 
Av en slump kom jag att spendera en del tid här i sommar. Jag fördes hit av en slump. Fick ett ganska varmt välkomnade faktiskt. "Vem fan är du?". Säger mannen som bor här. En man i 50-års åldern som enligt min kompis är ganska vräkig. Alfahannarnas alfahanne liksom. Det kanske blir så om man bor såhär, stället är ju faktiskt gigantiskt och fungerar säkert som en kukförlängare utan dess like.

Vi sitter i ett av gästhusen som finns på tomten. Det är väldigt inrökt. Bara några minuter efter frågan "Vem fan är du?" så låter det såhär: "EY!", och så pekar han på min kompis som släpat dit mig. "Varför har jag aldrig fått träffa Pace förut? Han är ett jävla GENI!!". Han vänder sig sedan till mig, tar mig runt nacken och trycker sin panna emot min. "Vilka pengar DU och JAG skulle kunna göra", säger han. "Mycket vill ha mer", har man ju hört, och begreppet "fyllesnack" var jag nog själv med och skapade en gång i tiden. (Den forna presidenten i fyllesnack heter förövrigt James Pacemaker). 

Givetvis är det kittlande med smicker, speciellt om det kommer från någon som på något plan är framgångsrik. Det är ju också kittlande att få possitiv respons, på mina idéer och projekt som jag både visar upp och berättar om. Hajen känner vittring av blod i vattnet. Hans ögon blir svarta och han tar mig återigen i nacken och trycker sin panna emot min. "Jag vill ÄGA det här, jag vill ÄGA ditt bolag. Hur mycket vill du ha?!". Sedan kommer en bunt med 500-lappar upp på bordet. Varav en ynka sedel är till mig. Generöst bud. Det uppstår lite tuppfäktning mellan oss. Han ser sig själv som segrare när han säger att han kan ringa ett samtal och sen är allt mitt hans. Allt mitt - är då mitt bolag. Ett bolag som står utanför Pacemakers. 

Kvällen rundas av och min kompis ber mig om ursäkt för att tuppfäktningen uppstod. "Han blir en jävla gris ibland, men du kan va lugn! Han kommer inte röra ditt bolag, han minns säkert inte skiten imorgon". säger han.
 
Dock får jag ett samtal dagen efter som visar sig vara tvärtom. "Alfa" är nu spiknykter och har inget annat i åtanke än att ta vad som är mitt. Hans resonemang är: "Om du hittar 1 miljon i skogen, skulle inte du ta den då?". 

Jag vet inte vad som fick honom att ändra sig, kanske gjorde jag ett smart drag genom min följande replik. Eller så stämmer det att han bara ville jävlas med mig. För att sedan säga: "Jag kunde inte tänka på annat än dig och ditt bolag dagen efter. Jag har pratat med mina vänner och jag lovar dig, det är bra vänner att känna. Du har något, bolagsnamnet är fan det bästa jag hört. Vi hört. Det är så jävla bra så du fattar inte. Jag ska hjälpa dig på traven! DU kan gå långt". 

Nästa gång vi ses är också hemma hos honom. Som vanligt är det mycket folk, hit kan man komma vilken dag i veckan som helst - och det är fest.
Han kommer ut från poolhuset med öppna armar när han får syn på mig. "GENIET!" Utbrister han och ger mig en stor kram. I nästa sekund beådrar han någon med sin slagkraftiga stämma:"EY! DU! HÄMTA BADBYXOR TILL HONOM!". Honom är alltså jag. Vi sitter vid poolkanten och han berättar återigen att han vill hjälpa mig. Jag fick känslan av att om det här vore en film, skulle nästa scen kunna se ut såhär. Där jag är den blivande Tony Montana. 

Det är ju inte jättekonstigt att man återvänder till det här stället när skallen blir fullproppad med fantasibilder och komplimangerna haglar från höger till vänster. Man blir uppvisad för hans vänner som någon typ av fenomen. Som en pokal han vill att folk ska fotas med och skaka hand. Både bisarra och jävligt roliga minnen har jag visserligen blivit rik på under mina vistelser här. Det har varit intressant att studera alla galenskaper på nära håll. Alla blixtsnabba personlighets förändringar. Den vackra sensommaren börjar lida mot sitt slut och hösten är på ingång. Jag hoppas mina besök på den här gården under sommaren kan relatera till en hjälpande hand för vad som står framför mig. 

Later. 

RSS 2.0