Mannen till vänster vet jag inte vem det är. Han påminner dock lite om Karl, fast med hår på bröstet och skägg. Mannen till höger är däremot pappas kompis från Mönsterås. Han ställde till med 90-talets mest händelsrika kräftskiva. Den var lite som filmen "Tomten är far till alla barn".

Jag minns hur grannen lackade ur totalt och stod på sin tomt med ett gevär och skulle knäppa en hund som tillhörde någon på kräftskivan. Det besvarades med att farsan med flera sprang över tomten med varsin yxa och rev ner grannens nybyggda terrass till grunden.

Later.

 

Det bästa med aftonbladet är att läsa alla kommentarer.

 

Tjackat seans [Tjaaaans]. "Seans" är ett ordspråk för jeans, något som myntades
av James. (Uttalas precis som Sean Paul Gaultier). Det rullar så skönt på tungan
- Seaaaaans. Har man börjat säga det, så är det svårt att sluta. Seans.

 

Later.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi är kvar i London. 

 

Jag har jobbat fram ett nytt albumomslag till
våra numer goda vänner Slow Show. Den 1:a augusti
finns allt materialet tillgängligt på Spotify.

 

Later.

Jag ska nog införskaffa mig ett gäng ballerinastrumpor.. 
Det är inge vidare nice när strumporna tittar fram på Vans.

 

Later.

Något säger mig att grabbkvällar har sett precis likadana ut sen grottmänniskornas
tid. Det ser ut som att bilden är tagen från min farmors gamla lägenhet. Det är något
speciellt med den lyan som väcker ens små luster tror jag. I rummet till höger ringde
jag mina första samtal till "heta linjen" vid 9 års åldern. Jag "lånade" min kusins mobil.

 

Later.

Karl sitter bredvid mig och känner sig nöjd över att ha "glömt" kortet och därefter bett mig gå in och köpa en kaffe till honom. När jag går mot kassan för att beställa kaffe slås jag av två saker. Det första jag slås av är självserveringen på kaffet. Det andra är att jag saknar den där gamla, impulsiva och nästan lite rebelliska Karl. Så när jag får frågan i kassan - "En kaffe eller två?". Så svarar jag: "en", och ler lite. Sedan går jag ut till Karl och säger: "Kaffet står på bordet där inne, jag har betalt, bara ta för sig!".

 

Later.

 

Visserligen var jag på jakt efter ett par nya pungkulor.. men istället blev det nya skor.

 

Karl. (Paceraped).

 

 

För ett par år sedan när jag skulle hämta ut mina trasiga byxor som varit
på lagning hos skräddaren frågade om jag om resultatet blev bra. Skräddaren
visade mig sitt reparationstyg och svarade mig med: "Bästa tyget.. jao". Så
här med facit i hand så kan jag säga att hans tyg inte var det bästa. NN.07
har definitivt det bästa tyget, japansk denim. Tjockt och bra = tjoocktbra.

 

Later.

 

En ny Pacemakers-playlist kanske vore på sin plats..?

Strumpornas ränder bytte färg när jag kom hem.. sjukt.

 

Rod Stewart i sig är rätt o-cool, men den här videon och låten föll jag faktiskt för vid 15-års åldern. "Den hade sin charm", som Karl skulle sagt.

3 år senare efter låtens upptäckt var jag på studentresa. Jag befann mig i mitt "esse", då två kompisar störtade fram till mig. "VET DU VEM ROD STEWART ÄR?!" utbrast dom. Jag kom direkt att tänka på den här låten, och svarade då:"Ja". "VI SÅG HONOM PRECIS!!", kontrade dom med. Det kändes konstigt att han skulle vara på Magaulf. Kvällen innan hade jag lurat ett dussintal engelsmän att jag var Howlin' Pelle från The Hives. Dom svalde hela skiten, och jag blev erbjuden en avsugning. Så jag tänkte att det kanske brukar hänga lite kändisar på Magaluf ändå. Det bör också tilläggas att när jag är full, så låter det mesta troligt och bra i mina öron. Vilket också leder till att jag kan hamna på det konstigaste platserna man kan tänka sig.

Mina kompisar var fortfarande uppspelta och ville hemskt gärna visa mig vart Rod Stewart hängde. Desto längre vi gick, desto mer information fick jag av Rod Stewart och vart han befann sig. Han körde tydligen loss ett par gamla klassiker inne på en liten bar. "Det är ju helt sjukt! Min mamma betalde typ 600 spänn för att få se honom i Globen, och här får vi se en mer privat och intim show - GRATIS! Ojojoj vad avundsjuk hon ska bli när hon får höra det här". Säger den ena kompisen, som är en tjej. 

Vi närmar oss den lilla baren, och det ser ut att vara ett jävla drag där inne. Precis som utlovat. Vi störtar in och tame fan, där står han ju med sin pimpade hockeyfrilla och sin fula gula kavaj. Vi tittar på varandra och börjar skratta, och i nästa sekund står vi längst fram och dansar loss. Jag tar ytterligare ett steg närmre scenen och gör en high five med självaste Rod Stewart. Nu beter jag mig precis likadant som dom kändiskåta engelsmännen jag lurade skiten ur dagen innan. 

Oftast finns det alltid någon som är lite klokare, lite mer skeptisk i mitt umgänge. En person som alltid exempelvis kan säga: "Nej, det där taket ser lite väl högt och osäkert ut.. fin utsikt dock men någon kommer definitivt ramla ner". Någon sån fanns inte med i detta nu. Så efter några minuters dansande så blir jag plötsligt den personen. Jag kisar runt, då alkoholen gjort mig halvt synskadad. Publiken verkar bestå av detsamma folk som åker på finlandskryssningar. Något känns fel. Jag kisar vidare mot Rod, han gör fortfarande sitt bästa för att få publiken att gunga. Plötsligt får jag syn på en skylt där det står Rod Stewart. "Ja men dåså, det måste ju va han!" tänkte jag. I samma sekund får jag syn på en mindre text på samma skylt. Där står det inom en parantes: "(His brother)". "Det är alltså inte Rod?" säger en röst i mitt huvud ett par gånger innan min kropp och mina fötter sakta men säkert blir allt mer o mer stillastående. 

Jag stannar upp totalt och mina vänner blir tvärförvånade och försöker få igång mig genom att dra i min kropp fram och tillbaks. "NEJNEJNEJNEJ!" säger jag. "Det är ju förfan inte ens Rod!" fortsätter jag. Dom förstår inte vad jag menar. Så jag pekar på skylten och sen pekar jag på "Rod" som man nu ser är en fasad av en ful peruk, ett par rynkor och bra mycket ryska drag. Tjejen, som skulle åka hem med ett leende på läpparna och göra morsan avundsjuk efter en "privatspelning" med "Roddan" börjar osa frustration och ilska. Den ilskan tar sig sedan ner till hennes högra hand, som i sin tur slungas iväg och träffar min vänstra kind... därefter är jag sällan skeptisk.

Later.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi är i London. Det kan vara svårt med kortärmade skjortor men det funkar bra i detta fall. Kostymbyxor med skor utan strumpor gillar jag skarp och speciellt loafers. Konjaksfärgade väskor är också ett säkert kort.

 

Karl P

 

Kanske världens bästa cruise-låt. En cruise-låt skiljer sig lite från
vanliga låtar. En cruise-låt spelar man på repeat. En cruise-låt får
bilen att gunga fram. En cruise-låt dansar alla till. En cruise-låt
gör sig bäst under långa resor och under långa bilköer. Regler
som "rökning förbjuden" skippas i bilen under en cruise-låt.

 

Qk-väder...

 Jag ska göra ett nytt albumomslag. Den här gången består mitt
team av: farsan (ansvarig för sminket) och farmor (agerar modell).

 

Later.

 

 

Cheap Monday 300 SEK

Den här cremevita färgen är fantastisk, påminner om våra bags faktiskt.

 

Later.

Långt bak i tiden. Tippar på runt 1975-76, farsan var bara en
snorunge med en dosa snus på skallen. Jag gillar den här bilden
alldeles för mycket för att inte låta den ta del av "Från en annan tid". 

 

Later.

Förutom att skrivaren inte fick med hela motivet, och dessutom la till ett par ränder.
Så känns det här motivet hyffsat redo för att tryckas. Yepp, jag har gjort ett liknande
motiv förut. Yepp, jag känner att ALLT går att göra lite bättre. Yepp, det kommer bli
snyggare än vad pappret visar. Yepp, vi har fler motiv på lager som ska tryckas upp.

 

Later.

Trots att dom inte har någon lem mellan benen så ska man inte blunda
för deras utstyrslar. Sköna bönor är fortfarande en inspirationskälla.

 

Later.

Det här var en bra investering.

 

Later.

 

 

 

 

 

 

 

1. För all del Karl, du behöver inte kalla mig Mr. Pace, det går alldeles utmärkt med ett enkelt: Pace. 
2. Jag har svurit på min heder att jag aldrig tänker köpa en biljett till årets P&L - vilket jag inte gjorde!

Efter att ha snackat med mina polare som verkade ha det riktigt roligt på P&L så kunde jag inte låta bli att bidra med mitt. Så jag tog mitt pick o pack och stack. När jag tillslut var på plats och skulle göra mitt genialiska drag för att planka in så ser jag två vakter som stirrar på mig. Jag befinner mig på ett ställe som är ganska så uppenbart att jag tänker smita in. Jag fortsätter att gå längs staketet och vakterna går efter, samtidigt ser jag dom snacka i sina walkie talkies. Tillslut kommer jag fram till ett ställe som ser ut att vara rätt lugnt. Då upptäcker jag en samling människor som sitter och trycker i buskarna. "Fuck.. är det funktionärer?" tänker jag. Nope, den här lilla skaran människor visade sig vara "plank-ligan" som består av människor från alla olika håll och kanter. Jag slog mig ner med dem för att dricka en bärs och lyssna på deras kloka råd. Efter ett tag inser jag att dom här grabbarna kommer inte planka in förens dom får tag i Harry Potters osynlighetsmantel.. så jag lämnar dom och kryper in vid bajamajorna. Jag gör ett klädbyte ifall jag stöter ihop med vakterna som spanat in mig. Voílá - en episk festivalhelg var serverad på ett silverfat.

Jag blottade min idé om ett nytt t-shirt motiv för Karl. Ett bröst-fotomotiv. Karl sa att vi skulle sno en bild från Google. Jag tyckte det både skulle bli bättre och roligare med ett fotomotiv som vi själva tagit. Mer historia och personlighet bakom det man gör liksom. "Tror du någon ställer upp eller? ALDRIG!" sa han. Hmm, det dröjde inte speciellt länge innan dom där fotogeniska pattarna dök upp.

Later.