2013-2014

Egentligen är det helt oväsentligt att veta hur pass bra eller dåligt året har varit. Jag blir lätt nostalgisk, att blicka tillbaks kan göra mig väldigt deprimerad. Jag gör det ibland, lite väl ofta men endast i små små omgångar. Det är lite som den perfekta balansen att förbruka en drog. Överförbrukar du för ofta, är du fast. En pundare. Att överförbruka gamla minnen, är detsamma. Det är enkelt att fastna i de förflutna. Ett stadie där allt var så mycket bättre förr och inget blir detsamma igen. 

Jag brukar se livet som ett tv-spel. Ju längre man kommer, desto roligare blir det. Visst kan man sakna den där början av spelet när allt var så enkelt. Nu är man några levels upp, saker och ting börjar bli klurigt, men man är ju faktiskt bra mycket mer uppgraderad än vad man var till en början. 

Där är jag nu. Jag uppskattar vad 2013 har medfört. Mitt livs hårdaste år någonsin. Jag är så tömd på energi att jag nu ligger insjuknad och knappar på ett tangentbord istället för att umgås med fina människor. Röka några cigg och dricka whiskey. Skjuta serpentiner och hångla med någon som smakar söt champagne vid 12-slaget. Det gör inte så mycket, det ger mig faktiskt rätten till att blicka tillbaks på året med ett gott samvete. Vad det har medfört, vilka dörrar som nu står öppna inför 2014. Jag kan till och med ligga hela kvällen och gotta mig i alla prestationer som åstadkommits under året. För imorgon, då står jag framför nya utmaningar, som jag själv är medskapare i. 

Gott Nytt År! 

Later.

Pacemakers HQ

 

Karl & James 25:e Dec


Gatukonst: Paris

Om man tittar riktigt noga, så ser man att alla små färgfläckar bildar ett band. (Musikaliskt).
 
Samtliga bilder är från min Paris visit i höstas.
 
Later.

Pacemakers HQ

 
Här är min rock i princip klar. Lite små pill på fållen som nu är åtgärdat. Jag har fått fina komplimanger
för min idé och arbetet bakom rocken. Trots det är jag inte helt nöjd, det är något som inte känns bra.
 
Later.

Sköna bönor

 

Antoine

 
Älskar hans "40 year old virgin"-aura. Jag såg direkt en scen framför mig. Hur det skulle kunna se ut om han eventuellt var en tillbaka dragen, oknullad medelålders man. Som är på sin första date. Han är jordnära, nördig och gulligt töntig. En sån snubbe som en brud med alldeles för många förhållanden med bad boys som varit otrogna och sviniga, skulle falla för. Dom sitter på en resturang, fyrkantiga små bord med tända ljus. Hon frågar honom om hans intressen och han svarar stolt att han samlar på allt som har med Star Trek att göra. Han nämner också att han har ett litet intresse för gitarrer. Han gillar att plinga lite ibland under regniga kvällar. Hon får stora uppspärrade ögon och vräker ur sig: "MEN HERREGUD! Jag har ju en gittar med mig! Kan du inte spela lite nu?". Han blir för första gången under kvällen obekväm, och väldigt blyg. "Nja, här? Folk sitter ju och äter.. och jag tror inte personalen skull...". Hon avbryter och säger: "Men kom igen! Har du aldrig brutit några regler?". (Där kommer instinkten in från dom tidigare förhållandena). Han svarar: "Joo.. jag.. jag struntade i att slänga mitt skräp efter mig när jag ätit på McDonalds en gång". Hon skrattar högt och förstår inte att han är gravallvarlig. Hon tar fram guran, och räcker över den till honom. Nu kan han inte backa, och dom övriga gästerna på resturangen vrider sina blickar emot honom. Dom gör sig beredda på vad som kommas skall. Vilket landar i någon typ av Ron Burgundy framträndande som slår allt och alla med häpnad.
 
Later.

In the making pt. II

 
Mitt innerfoder blev förvånadsvärt bra. Fyra timmar på knä med en pensel i handen gjorde sina avtryck.
Rent fysiskt både på mina knän, rygg och framför allt på fodret.
Förövrigt är jag mitt uppe i en filminspelning som tar en del tid och fokus, men också bidrar till en sjuk jävla boost av inspiration. Det har nog aldrig fötts så mycket idéer och nya projekt som det gjort under den senaste veckan. Bland annat har mina tischor lämnat mig. För att sedan bekantas med en känd artist som blir startskottet för en sjukt nice PR-grej. 
 
Later.

In the making


Det är många timmars slit bakom den här jävla rocken och det är bara några få timmar kvar på den innan jag kan lägga den åt sidan och känna mig halvnöjd. Visserligen står jag framför den delen av arbetet jag fruktar mest. Att introducera några burkar sidenfärg för innerfodret. Det känns lite som att gifta bort sin dotter.. bara hoppas på att den blivande mannen inte är allt för nära släkt så ungarna blir inavel.

Later.

Throwback Thursday

 
En manipulerad bild Maker tog mig under en promenad. Han la upp den på sin insta och
fick ett x-antal kommentarer om den "sjukaste spyan" som skådats. (Det är en hög sågspån).
 
Later.

Rudolf is back

 
Ingen första advent utan Karls "Rudolf stickers". Komiskt nog, placerad under "Klotter och fasadtvätt".

RSS 2.0