Kuba, se så fantastiskt charmigt det är. Jag älskar miljön som börjar synas
vid 1.25. Någon gång ska jag resa hit, utan någon som helst förvarning. Jag
ska bara försvinna. Sen får Karl & James försöka hitta mig. Jag ser de framför
mig när det kommer in på en rökig liten bar där jag sitter. Jag har en kortärmad
vit skjorta på mig, en stråhatt, min hy är mörk och smutsig och jag röker en cigarett
under takfläkten samtidigt som jag läser en tidning på kastilianska. Det första
orden som kommer ur deras mun är inte: "Pace! Som vi har letat... äntligen!".
Utan: "Bolaget har expanderat, du måste komma hem nu, vi behöver dig mer
än någonsin! Vi ska med nästa plan till Paris". "Comprendo", säger jag då.