Nybliven författare som tidigare skrivit dramatik, du har mer erfarenhet i bagaget än många andra. På din blogg får man ta del av ditt öga för foto och konst. Du har en potential till att bli ett stort namn både internationellt och i Sverige. "För det har du förtjänat" skulle Alex Schulman sagt om du gästat hans tv-show. Istället frågar jag: Känns det som en korrekt beskrivning av dig Kristina Sigunsdotter?


Kristina: Jag skulle kunna bli generad av smickret om jag fortfarande kunde bli generad för någonting. Jag har använt mig av hela min kropp och själ, bokstavligen, för att få leva som jag gör och göra det jag gör. Så ja, jag förtjänar att bli så rik och berömd som en poet kan bli. Men jag har lite issues med sånt du vet, jag var den där duktiga flickan som blev fullast på alla fester för att kunna släppa prestationsångesten. Helst av allt vill jag skapa utan att tänka på att prestera, men det verkar svårt. Det enda som verkar hjälpa är att resa bort från allting ibland. Så nu har jag precis köpt en gammal folkabuss från sjuttiotalet som jag ska åka runt svarta havet med i vår och sommar.

Pace tänker: (Epic winning)

Pace: Vi ska börja med att fördjupa oss lite i din dramatik som du skrivit. Systrarna Stormhatt & Det Stora Fågeläventyret är en pjäs du skrivit till Barnpoesifestivalen som spelats upp på Dramaten och Stadsteatern. Medverkar gör bland annat Rikard Wolff, Markus Krunegård & Nicolai Dunger. Kan du berätta lite pjäsen?


Kristina: De frågade mig faktiskt precis om de fick sätta upp den igen på Stadsteatern, förmodligen blir det i höst. Pjäsen är självbiografisk som det mesta jag gör. För nästan exakt tio år sedan dog min mamma och pjäsen handlar om det, och vad man ska göra och hur man kan tänka för att inte gå och dö själv när något sånt händer. Kanske speciellt förklara för barn att människor inte försvinner bara för att de dör. Att de alltid finns kvar i ens minne och att i fantasin är allting möjligt. Min mamma finns kvar och kommenterar fortfarande saker jag gör, hon är bara lite lättare att ha att göra med! Pjäsen handlar om två systrar som bestämmer sig för att gå ut i skogen och fixa vingar så att de kan hälsa på sin mamma i himlen och om alla underliga fåglar de träffar på vägen som lär dem saker om livet.


Pace: Det som intresserar mig, och säkerligen våra läsare är hur man får ihop en sån här pjäs? Ringer du exempelvis Rikard Wolff och berättar att du har en roll till honom som alkoholiserad "snorkråka" i en kommande pjäs? Eller hur stort ansvar har du i det hela?


Kristina: Ja, haha. Han är som gjord för den rollen så jag föreslog honom. Han är den första fågeln som systrarna träffar. Han bor i en gammal holk där han sitter och skrålar egenpåhittade låtar. Han är en sån gammal kråka som jag själv vill vara när jag blir gammal. Lagom tokig i huvudet, småfull och fri. Det var den konstnärliga ledaren för Barnpoesifestivalen som ringde och berättade om rollen och frågade om han ville vara med. Att Georg Riedel komponerade musiken till pjäsen var nog också ett lockbete.

Fortsättning följer!

/ Pace.