Jag hade en period i mitt liv då jag tyckte det var barnsligt roligt att busringa folk och företag. Jag inspirerades väldigt mycket av Hassan-gänget. Jag ska inte skjuta under stolen med att jag var väldigt bra på detta och så fort någon blivit blåst över telefon så riktades misstankarna mot mig direkt. 

Jag hade en vän som befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle, vilket innebar att polisen ville kalla honom till förhör. Jag vill passa på att understryka att detta inte gällde något allvarigt. Det handlade om en skadegörelse. Polisen ringer min vän och presenterar sig, min kompis tror naturligtvis att det är jag. Hans svar blir därför: "Haha, jävla rövnylle." Polisen blir naturligtvis förvånad över hans svar och frågar om han hörde rätt. Min kompis tror fortfarande att det är jag som ringer och lägger fram förslaget att "vi" kanske kan ta igen lite missad tid genom att gå ut och förtära alkohol någon dag. Polisens svar blir: "Absolut inte". Min vän maler på med väl utvalda ord under samtalets gång som lyder: "Käften", "jag har inte tid med sånt här trams", "skaffa dig ett jävla liv din sopa" & "idiot". 

Tillslut gick det upp för min kompis att det inte var jag, utan en riktigt polis som kallade honom till förhör. Jag lider lite smått med honom när han berättade för mig att det var bland det pinsamaste han gått igenom när han fick sitta i förhör med densamma polis han kasstat alla dessa "komplimanger" över. 

Later.

Pace.