Jag tror min farsa både haft sina härligaste och värsta stunder ute på däck. En stormig natt ute på ett bäcksvart Atlanten där 30 meter höga vågor vräker ner över ett litet fartyg är kanske inte det bästa arbetsförhållandet. Just en sådan kväll var min farsa nära på stryka med. En gigantisk våg vräker ner över fartyget och farsan befinner sig ute på däck. (För att kapten tvingat ut honom på arbete). Han slås ner av vågen och är precis påväg att dras överbord. För att sedan försvinna ut i det stormiga havet, där han kommer att få kämpa emot alla vågor tills lungorna blir fylda med havsvatten.

Mer eller mindre ett mirakel inträffar då han lyckas hålla sig fast i något och kan därefter ta sig upp på benen och ta skydd inne i båten. Jag vill minnas att han sopa på kapten och bytte därefter båt i nästa hamn.

 

Efter en hård och svettig arbetsdag ute tills havs. Går man ut med grabbgänget på däck. Gänget kan exempelvis bestå av Carlos från Mexico, Jay från Usa, Ravi från Indien och så vidare. Alla med olika bakgrund och historia.

Fortfarande skitiga på kropparna av allt slit, hyn är alldeles glansig. Knäcker en bärs - som i sin tur blir tio. Skålar med varandra, fångar solnedgången. Den tropiska vinden fläktar skönt mot alla nakna manskroppar. Ett stim av delfiner simmar förbi, en gigantisk rovfågel seglar lite lätt jämsides med båten. Dom stunderna, kan jag tänka mig ha varit väldigt härliga. En annan kvällsaktivitet som man ofta underhöll sig med i de rätta förhållandena. (Båten måste stå still, vilket den ofta gjorde). Var att kasta soporna över bord, som då bestod av öl-burkar. Hänga lite soft över räcket och lyssna varsamt hur hajarna mosade burkarna med sina sylvassa tänder. Såklart tog man också tillfället i akt och springa upp bakifrån på någon som iaktog hajarna och sätta händerna i midjan på personen i fråga och vråla: "BUUUUUUUUH!!!!". Jag behöver nog inte ens nämna vem som oftast gjorde så.. han är sig lik än idag.

 

Later.