Rod Stewart i sig är rätt o-cool, men den här videon och låten föll jag faktiskt för vid 15-års åldern. "Den hade sin charm", som Karl skulle sagt.

3 år senare efter låtens upptäckt var jag på studentresa. Jag befann mig i mitt "esse", då två kompisar störtade fram till mig. "VET DU VEM ROD STEWART ÄR?!" utbrast dom. Jag kom direkt att tänka på den här låten, och svarade då:"Ja". "VI SÅG HONOM PRECIS!!", kontrade dom med. Det kändes konstigt att han skulle vara på Magaulf. Kvällen innan hade jag lurat ett dussintal engelsmän att jag var Howlin' Pelle från The Hives. Dom svalde hela skiten, och jag blev erbjuden en avsugning. Så jag tänkte att det kanske brukar hänga lite kändisar på Magaluf ändå. Det bör också tilläggas att när jag är full, så låter det mesta troligt och bra i mina öron. Vilket också leder till att jag kan hamna på det konstigaste platserna man kan tänka sig.

Mina kompisar var fortfarande uppspelta och ville hemskt gärna visa mig vart Rod Stewart hängde. Desto längre vi gick, desto mer information fick jag av Rod Stewart och vart han befann sig. Han körde tydligen loss ett par gamla klassiker inne på en liten bar. "Det är ju helt sjukt! Min mamma betalde typ 600 spänn för att få se honom i Globen, och här får vi se en mer privat och intim show - GRATIS! Ojojoj vad avundsjuk hon ska bli när hon får höra det här". Säger den ena kompisen, som är en tjej. 

Vi närmar oss den lilla baren, och det ser ut att vara ett jävla drag där inne. Precis som utlovat. Vi störtar in och tame fan, där står han ju med sin pimpade hockeyfrilla och sin fula gula kavaj. Vi tittar på varandra och börjar skratta, och i nästa sekund står vi längst fram och dansar loss. Jag tar ytterligare ett steg närmre scenen och gör en high five med självaste Rod Stewart. Nu beter jag mig precis likadant som dom kändiskåta engelsmännen jag lurade skiten ur dagen innan. 

Oftast finns det alltid någon som är lite klokare, lite mer skeptisk i mitt umgänge. En person som alltid exempelvis kan säga: "Nej, det där taket ser lite väl högt och osäkert ut.. fin utsikt dock men någon kommer definitivt ramla ner". Någon sån fanns inte med i detta nu. Så efter några minuters dansande så blir jag plötsligt den personen. Jag kisar runt, då alkoholen gjort mig halvt synskadad. Publiken verkar bestå av detsamma folk som åker på finlandskryssningar. Något känns fel. Jag kisar vidare mot Rod, han gör fortfarande sitt bästa för att få publiken att gunga. Plötsligt får jag syn på en skylt där det står Rod Stewart. "Ja men dåså, det måste ju va han!" tänkte jag. I samma sekund får jag syn på en mindre text på samma skylt. Där står det inom en parantes: "(His brother)". "Det är alltså inte Rod?" säger en röst i mitt huvud ett par gånger innan min kropp och mina fötter sakta men säkert blir allt mer o mer stillastående. 

Jag stannar upp totalt och mina vänner blir tvärförvånade och försöker få igång mig genom att dra i min kropp fram och tillbaks. "NEJNEJNEJNEJ!" säger jag. "Det är ju förfan inte ens Rod!" fortsätter jag. Dom förstår inte vad jag menar. Så jag pekar på skylten och sen pekar jag på "Rod" som man nu ser är en fasad av en ful peruk, ett par rynkor och bra mycket ryska drag. Tjejen, som skulle åka hem med ett leende på läpparna och göra morsan avundsjuk efter en "privatspelning" med "Roddan" börjar osa frustration och ilska. Den ilskan tar sig sedan ner till hennes högra hand, som i sin tur slungas iväg och träffar min vänstra kind... därefter är jag sällan skeptisk.

Later.