Karl sitter bredvid mig och känner sig nöjd över att ha "glömt" kortet och därefter bett mig gå in och köpa en kaffe till honom. När jag går mot kassan för att beställa kaffe slås jag av två saker. Det första jag slås av är självserveringen på kaffet. Det andra är att jag saknar den där gamla, impulsiva och nästan lite rebelliska Karl. Så när jag får frågan i kassan - "En kaffe eller två?". Så svarar jag: "en", och ler lite. Sedan går jag ut till Karl och säger: "Kaffet står på bordet där inne, jag har betalt, bara ta för sig!".

 

Later.