Jag tycker att dom här albumen är väldigt bra dokumenterade. Det behövs liksom ingen närmare förklaring bakom bilderna. Man förstår att sjömännen har varit ute till havs väldigt länge, förmodligen inte sett en brud på två månader. Spriten har börjat sina och cigaretterna är slut. Förmodligen börjar man irritera sig på varandra. Några kanske redan har rykt ihop. Man är less på havet, less på allt. Precis när världen nästan har omvandlats till en grå plats. Så anländer man till Puerto Rico och världen spricker upp och blir färggladare än någonsin. Glasen fylls, och brudarna kommer ombord. Det finns så att det räcker åt alla. Alla är glada och all dramatik som skapats under resans färd är glömt och förlåtet. Nätterna man hölls vaken av snubben bredvid vars snarkningar kunde jämföras med decibelstrykan ifrån en rockkonsert. Har nu bytts ut mot latinamerikanska stönljud. Som visserligen är svåra att skilja på vart dom egentligen kommer ifrån. 

 

Man stannar några dar för att sedan fortsätta ut till havs. Nästa stop - Venezuela, och så är karusellen igång igen. 

 

Later.