old stuff

Jag tror kameran lyckats fånga ett ögonblick när jag retas med min syssling. Att retas var något jag och min bästa kompis tillägnade stora delar av barndomen åt. Vår målgrupp var äldre barn, som var starkare än oss och som därmed kunde spöa skiten ur oss. Eller så jävlades vi med vuxna, för dom utgjorde också ett typ av hot mot oss, vilket gav adrenalinkickar. Att retas med barn som blev ledsna fick oss att känna oss dumma. Något vi upptäckte när vi sa till en liten kille: "Titta på tröjan". Killen tittar ner på sin tröja och sedan fortsätter vi meningen med att säga: "DU HAR BAJS I BLÖJAN!!". Han började lipa och vi kände oss vedervärdiga.
 
Under väldigt tidig ålder insåg vi att om man sätter in ordet "knulla" i meningar löper det större risk att bli utskälld och jagad. Det fanns en kille som hette Björn, han var cirka två huvuden längre än oss. Snabb och stark. Han mulade mig med grus en gång. Vilket jag naturligtvis hade gjort mig förtjänt av. Björn var lättretad och att bli jagad av honom var bland det mest spännande man kunde uppleva. Det fanns ett par magiska ord som fick den killen att se rött. Det var som att trycka på en knapp och sen var det bara lägga benen på ryggen om man inte ville få käften fylld med grus. Vi skrek dom magiska orden som utgjorde en ramsa: "BJÖRNES MAGASIIIIN - STORT SOM ETT SVIIIIN - MORSANS EGNA KNULLMASKIIIIIIN!". Den som inte skrek, stod och juckade i luften. Jag är osäker på om det var vi själva som kom på den ramsan. Med tanke på vår låga ålder skulle vi i sådana fall kunna geniförklaras. Vad vi menade var alltså att han var en "mamma-knullare". Barn.. fan vad overkill. 
 
Later.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0