Egentligen är det helt oväsentligt att veta hur pass bra eller dåligt året har varit. Jag blir lätt nostalgisk, att blicka tillbaks kan göra mig väldigt deprimerad. Jag gör det ibland, lite väl ofta men endast i små små omgångar. Det är lite som den perfekta balansen att förbruka en drog. Överförbrukar du för ofta, är du fast. En pundare. Att överförbruka gamla minnen, är detsamma. Det är enkelt att fastna i de förflutna. Ett stadie där allt var så mycket bättre förr och inget blir detsamma igen. 

Jag brukar se livet som ett tv-spel. Ju längre man kommer, desto roligare blir det. Visst kan man sakna den där början av spelet när allt var så enkelt. Nu är man några levels upp, saker och ting börjar bli klurigt, men man är ju faktiskt bra mycket mer uppgraderad än vad man var till en början. 

Där är jag nu. Jag uppskattar vad 2013 har medfört. Mitt livs hårdaste år någonsin. Jag är så tömd på energi att jag nu ligger insjuknad och knappar på ett tangentbord istället för att umgås med fina människor. Röka några cigg och dricka whiskey. Skjuta serpentiner och hångla med någon som smakar söt champagne vid 12-slaget. Det gör inte så mycket, det ger mig faktiskt rätten till att blicka tillbaks på året med ett gott samvete. Vad det har medfört, vilka dörrar som nu står öppna inför 2014. Jag kan till och med ligga hela kvällen och gotta mig i alla prestationer som åstadkommits under året. För imorgon, då står jag framför nya utmaningar, som jag själv är medskapare i. 

Gott Nytt År! 

Later.