Jag älskar den här låten. Det sega introt som sakta men säkert speedas upp innan det "smäller" är underbart. Känslan är identisk med den känslan jag fick efter att ha tuppat av. Jag fick en klockren högerdoja i pallet som sänkte mig totalt. Jag minns hur allt blev svart, och hur jag sedan färdades uppåt mot några små vita prickar. Det gick snabbare och snabbare, prickarna blev fler och fler, större och större. Ju högre upp jag kom, ju mer började min kropp att kittlas. Jag passerade nu dom vita prickarna så snabbt att dom blev till vita långa streck.

Kroppen kittlades ännu mer, på ett vis som börjar kännas obehagligt. Jag vet längre inte vart jag är påväg. Jag färdas nu, i vad som känns som ljusets hastighet. Plötsligt har jag en lika klar bild av min bortgångne farfar, som Simba har av Mufasa under deras möte på stjärnhimlen. Jag har nått min destination och den kittlande känslan känns nu som en lång och utdragen utlösning. Precis som den här låten gör efter 1 minut.

 

Later.