Jag brukar skicka med någon typ av Pacemaker-produkt till mina vänner som reser runt i världen. Faktum är att jag på så sätt upptäckt hur liten vår värld är. Då mina vänner mött andra svenskar med Pacemaker-produkter. Eller, så skulle man kunna se det som: Hur stora vi egentligen är.

 

Jag kom att tänka på en härlig polare som befinner sig någonstans ute i världen. Det finns få människor som kan göra avtryck som honom, på gott och ont. Jag hörde att han befunnit sig på någon typ av stormöte/firmafest där alla ägare och chefer i företaget varit på plats. På andra sidan jorden hade jag nog tänkt efter någon extra sekund på mitt ibland förhastade beteende. Det gör inte han. 

Cheferna vill dra igång mötet genom en skön "icebreaker" för att lätta på stämningen. Så personalen får frivilligt ställa upp på att dra någon rolig vits inför alla. Min kompis vill så klart dra sitt strå till stacken. Han ställer sig upp, bemöter alla blickar med ett leende på läpparna. Sedan säger han: "När vet man att syrran har mens?". Det blir alldeles tyst, folk vrider sig om och tittar på varandra. Ingen svarar, jag tror inte någon greppar riktigt vad han precis sa. Så han fortsätter med att svara på frågan: "När farsans kuk smakar blod!". Resten är historia. 

Later.