Jag var på en föreläsning i veckan som Bea Szenfeld höll i. Förväntade mig långa timmar med en brud som skulle stoltsera hur "wild & crazy" hon var. Faktum är att jag gillade hennes ärlighet. Hon delade med sig av sina erfarenheter, sin tid hos Stella McCartney och sitt hat mot delar av modevärlden. Jag personligen är väldigt nyfiken på alla synvinklar som rör mode. 

Bea berättade om sin uppväxt i ett ockuperat Polen. Där hon som litet barn annordnade modevisningar. Hennes hund fick aggera modell för kläderna hon sytt. Det bjöds på lemonad som gästerna blev kissnödiga av. Toapappret tog hon svindyrt betalt för. Allt annat var gratis. Hon berättade också om sin tid på Beckmans. Där hon under ett tidigt stadie tröttnade på den dryga attityden som låg i luften bland eleverna. Eftersom man inte hälsade på varandra, startade Bea en "hej-kampanj" i skolan. Hon började att ta i hand och hälsa på alla som passerade henne. Vilket resulterade till att hon fick ännu mindre vänner. 

Hon visade upp sina kreationer som för det mesta bestod av papper. Bea designar sällan kläder i tyg. Ju mer föreläsningar jag går på, desto mer respekterar jag folks kreationer. Det är underbart med personer som Bea Szenfeld.

Later.